You gave me everything, Chapter 15 - Tea & Cookies

Previously in You gave me everything:

Kimberly's Perspektiv 
 
Ännu en gång slog jag ihop min dagbok, lade ner den och stängde lådan, gick till min säng och slängde mig. Min kropp sjönk ner i sängen, slappnade av, precis vad jag behövde just nu.

 
 
 
 
 Kimberly's Perspektiv 
 
Jag sträckte på mig i min ny beddade säng som jag hade vaknat upp i. 
Jag gick ner för vår trätrappa, den hade ljubruna trappsteg, smala och lätta att halka på. Jag gick in i köket och harcklade mig, jag kände en deprimerande känsla kvar hos mig sedan gårkvällen. 
"Good morning Kimberly would you li...." Hector avbröt sig själv när han vände sig om och såg mig, "What have happend? Your eyes are all red, have you been crying?" Frågade han och gick emot mig.
"Oh.." Sa jag och gick snabbt ut till hallen för att kolla, mina ögon var blodsprängda och glansiga, jag tog ett andetag och gick in i köket igen, "Well I reed my diary last night, and umh.. It brought back memories." Sa jag och satte mig ner.
"Oh I understand." Sa han och ställde fram ett glas juice till mig.
"Thank you." Sa jag och tog en klunk. 
Jag förstod att han förstod sedan hans fru hade gått bort 10 år sedan. "May I ask..." Började jag.
"About my wife?" Frågade han och nickade, "Yes, it's okay."
"Okay, how did she die?" Frågade jag.
"She was very sick, she had cancer." Sa han.
"Do you miss her?" Frågade jag, "I mean of course I know you miss her but I mean it was ten years ago." 
"Yes I miss her so much, I haven't exactly moved on, because I can't, not yet." Sa han och vände på ett ägg.
"I'm very sorry Hector, and thank you so much for being here every day and being so nice and taking care of us." Sa jag och han nickade.
"It's my job and I love it." Sa han.
 
 
Jag hade gått ut till mammas bil, jag kände för att köra den, det gjorde jag alltid när jag saknade henne om hon var borta, då tog jag hennes bil och körde vart jag än skulle. Jag hade släppt in Amelia och Coco i baksättet, jag visste att mamma inte tyckte om det men jag brydde mig inte just nu, jag ville att de skulle med och att de skulle sitta nära mig. Jag startade den stora vita BMWn och började backa ut ur uppfarten, svängde åt vänster och sedan åkte på vägen som skulle leda till farmor och farfar. 
 
Jag parkerade ute på gatan och släppte ut hundarna, sprang upp på gräset och rakt på farfar, han skrattade och sträckte ut sina armar till mig.
"Kimberly!" Ropade han.
"Gramps!" Ropade jag och sprang till farfar och kramade om honom, "I've missed you so much." 
"Bill! I just tought I heard Kim...." Började farmor innan hon började skrika mitt namn och sprang fram, "Kimberly oh my lovely girl!" Vi kramades alla tre och hundarna hoppade runt om oss.
"Come on let get you inside, it's so cold here." Sa hon och vi nickade instämande.
 
Vi hade satt oss runt deras köksbord och farmor fixade te och hade lagt fram kakor. 
"So how are you Kimberly? Work and schools, is it going good?" Frågade farmor.
"Yes, well it's so much right now with them both, just two days ago it was the record for how many people where at the café, it was to many." Sa jag och tog en kaka, "How are you?" Frågade jag.
"We are good, we have just fixed your old room, you and your brother shared when you were younger." Sa farmor.
"Oh how lovely, may I see it?" Frågade jag.
"Oh yes, come on." Sa farmor, jag och farfar gick efter upp för trappan, vi svängde höger när vi hade kommit upp, det var vitt och brunt och grått i rummet, mycket mer modernt, förut var det delat i rosa och blått. 
"It looks lovely." Sa jag och satte mig på min säng, här hade jag inte sovit på ett tag, det var några månader sedan jag hade kommit hem efter en jobbig natt på en klubb, farmor har alltid varit den som har tagit hand om mig, om jag hade varit ute och mått dåligt, kanske druckit så var det alltid farmor som var min högra hand, en axel jag alltid kunde gråta emot. Farmor och farfar blev aldrig arga på mig och Taylor, de såg oss som deras så änglar, vilket vi kanske inte alltid var. 
 
Vi hade placerat oss framför tv:n, jag och farmor i soffan, vi myste ihop det och farfar satt i sin fotölj med en kopp te och en filt. Vi bläddrade bland tv kanalerna och farmor stannade när that '70s show kom upp, alla vi tre lös upp med våra leenden. 
"I haven't watched this is what feels liek forever." Sa jag.
"Well then darling let's watch it." Sa farfar, farmor nickade instämande och stannade på kanalen, hon höjde en lite bit. 
That '70s show hade alltid varit vår show, vi kollat jämt på den när jag var yngre och var här ungefär varannan dag. 
 
Efter tv programmet var slut så bestämde jag mig för att åka hemåt, vi stod vid dörren och jag klädde på mig.
"Do you remember when you took your drivers license? You came over every day." Sa farfar och pussade min panna. 
"Yes, I promies to come back soon again, I've missed you too much now." Sa jag och kramade dem båda. 
Jag gick ut till bilen med Amelia och Coco, satte dem i baksätet och sedan satte mig själv i förarsätet, farmor och farfar vinkade åt mig medan jag körde iväg. Jag såg i bakspegeln att de fortfarande vinkade.
 
Jag kom hem och klockan var lite över 4, det var redan mörkt ute. Jag tog Coco i koppel och gick in med henne och Amelia kom efter. Jag ställde mina skor i hallen och hängde av jackan och halsduken och gick upp för trappan. Jag kollade på Taylors dörr och gick emot den, jag öppnade utan att tänka mig för, där inne var Taylor och Cecilia, de var nakna. Hon satt uppe på honom och stönde.
"Oh shit." Flög det ur mig och båda kollade emot dörren, de båda skrek.
"What the fuck Kim, knock!" Skrek Taylor och Ceclia ramlade ner på golvet, hon låg och skrattade.
"Hi Cecilia, is everything alright?" Frågade jag och hade stängt igen dörren lite och skrattade bakom den.
"Everything is good, what about you?" Frågade hon.
"It's good." Sa jag och vi fortsatte skratta.
"You can not make a conversation now." Sa Taylor och vi skrattade bara högre.
"Well I guess I should leave, nice seeing you again Cecilia." Sa jag och stängde, jag hörde hur de båda började skratta, jag skakade på huvudet och gick ner igen, satte mig framför tv:n och satte på den. That '70s show kom i gång igen och jag log. Jag tog en filt och myste ihop mig med mig själv och njöt.

Kapitel 15, wooohoo! Hoppas ni tycker om det! Nu har hennes farmor och farfar kommit in i bilden, vad tycker ni om det? Kommentera gärna så hörs vi snart igen! Ha det bäst!!
 
/ Julia :) xx